Ingrid Olofsdotter

Född 1629 i Träthult i Kristdala H.
Död 1699-04-17 i Vimmerby (H).
Begravd 1699-04-30 i Vimmerby (H).
Ingrid Olofsdotter. Född omkring 1629 i Kristdala sn. Död 1699 (begravd 30/4) i Vimmerby. Beskylldes 1676 för att vara trollpacka, men frikändes av Göta hovrätt (se "Från flydda tiders Kristdala och Tunalän", del I, av Sven Bankeström (1982), s 215 ff).

Ur Vimmerby stads dombok 1676. Anno 1676 den 9 Maÿ hade hans Ecellentz Hlw Landshövdingen högvälborne Hr Conrad Gÿllenstierna Examinerat den hit till staden kommande Trollareflicka, jämte den hon till sådant beskyller, Nämbln, Flickan. 1. Säger hon sig vara född i Dalarna i Mora by och socken. 2. Säger hon att hennes moder med sina elva barn är för sin trolldoms skull uppbrända, och hon den 12:e av samma konst, dock därifrån entledigat vara skulle, och hon omkristnad i Tyska kyrkan i Gudhi. 3. Bekänner sig Moster hava på Södra Malm, Karin benämnd, som en trollerska är. 4. Bekänner sig utgjorde det starka väder som förorsakade det stora träfallet. 5. Säger sig kunnat åstadkomma så många lyss, som och ärlug och allt detta för kristendomen. 6. Säger sig sista gången, hon for till helvetet, färdades på en trävagn, säger att 4 gånger om året skola trollpackerna, till helvetet och göra skatt, först om Jul, dymmelonsdag, skärtorsdag och i Påskahelgen. 7. Hon giver dem kläder, och en tid efter de dem fått, är det bark lika som ekebark. 8. I östra Dalarna är 7 kyrksocknar, alla trollmänniskor och prästerna med. 9. Säger intet kunna tala eller gå efter middagen på var fredag. 10. Säger hon 3 ställen faners näste vara. 11. Säger hennes Moster Karin som för här nämnd är, var orsaken till elden som lös blev på skeppet som upp brann och hon kan stundom skapa sig i en nyckel och stundom i en stol, och så länge hon lever har hans Majestät ingen lycka. 12. Säger att Ingrid Spaak mjölkar och kärnar på faners vis, och därför gör skatt till den Onde. 13. Flickan säger en hustru 4 mil härifrån henne tillrådt intet röja den som skyldig, utan narras med den oskyldige. 1. Fram kom fältskären Carl Spaaks hustru Ingrid Olofsdotter benämnd, som flickan bekänner hava många gånger sett vara i helvetet och fört dit smör, denna hustru slagit flickan tillförende med Ryss för hon henne utropat för trollpacka, före än denna examen angick. 2. Denna hustru sig av andra grannkvinnors till flickans beskådande tillträdande går med, och inkom, säger denna hustru Ingrid straxt, hon flickan såge fick, Ästu (Är du) Anti Christus som komma skall, eller skolom vi förbida någon annan, och med detsamma tager henne med båda händerna först under tungespenen, sedan för båda öronen och kindbenen, och det så hårt att flickan bitterligen grät. 3. Säger denna hustru åt flickan, vad heter jag, flickan säger I heten Fincka, Nej säger hustrun jag heter Isack, Ja säger flickan, det är något underligt I skolen hava manfolks namn. 4. Länsman Magnus Olsson bekänner och angiver denna hustru vara sedd en Påskamorgon, i bara särken utpå marken, med hängande hår, en käpp i näven och kläde om huvudet. 5. Flickan vill övertyga denna hustru, att sett henne med de andra i Dalarna boendes, i helvetet sitta till bords. Laga Rådstugu hållen den 10 Maÿ (1676). Närvarande Kronobefallningsman Äreborne och välbetrodde Paul Verner, med nerskrivne av rådet i Herr Borgmästarens frånvarande till Stockholm. Lars Jönsson Olof Olofsson Hans Persson Törsten Hansson Pedersson H Anders Hindersson i Wålters ställe Samma dag framfördes en hitkommen flicka om elva år Ingrid Jaensdotter Lillia, sägandes sig heta, född i Mora socken och kyrkoby i östra Dalarna, berättandes Far och Mor med elva hennes syskon brända voro, tre mil ifrån Stockholm, dem hon för fem år sedan med sin begångne trollkonst rögdt, och därför undsluppit, men de andre som ovan förmälde dömda vid Södra Tällje, och där stått sin Rätt, Säger sig född vara i helvetet, som hennes Moder i sin yttersta timma bekänt, säger och hon minnas två gånger, varit i helvetet, en gång i fanenom, och en i helvetet. Efter hon säger emellan dessa tvenne Logementer, vara någon åtskillnad, föregiver och veckan efter hennes föräldrars avgång, hjälpt till omkristnad av Kapten Klärks fru, i Tyska Kyrkan i Stockholm, av en Prästman herr Hans benämnd, Före den tiden har hon kunnat trolla allehanda, men sedan intet, utan hon nu skulle sig inte vara i Satans våld, å Nyo, men känna igen trollpackor kan hon så många hon i helvetet sett, har och med Satan till hjälp gjort det stora vädret, som förorsakade det stora skogsfallet, brukandes därtill tvenne katterumpers sammanflätande, och blåste genom en tallebark, för tu a tre år sedan har hon rest ifrån Stockholm, och i resan funnit många trollpackor, här på orten, i Södra Vi socken två stycken, i Pelarne socken en, i Rumskulla socken en, men vet inte byns namn, där de bo. 1. Frågades och henne om hon trodde sig vara vid sitt fulla förstånd, och om hon något kunde läsa, det hon bejakade. Läste allt därföre redeligen Tron Fader Wår, till och ifrån bords, morgon och aftonböner, med flera vackra stycken, det hon berättar lärt av gott folk, sedan hon omkristnad blev, men av sin Moder alls intet. Bekänner sig och hava i livet en Moster Karin Matsdotter, men kallar sig Karin Jaensdotter, boendes i Stockholm på Södra Malm, hos en finsk natthora, kan inte nämna gatan, hon bor på, men om hon kommer till Stockholm vet hon vägen dit, Mostern kan sig göra i åtskilliga skepnader, och så länge hon lever, har hans Kongl. Maj:t ingen lycka, skall och förorsakat eldskadorna i Stockholm. Trollpackorna reser fyra gånger om året till helvetet, Jul, dymmelonsdag, skärtorsdag och Påskanatten, reser om kvällen bort, och om morgonen hem, förandes med sig skatt av klockemalm, och smör, rida på brandstakar, spånevagnar, kalvar och människor, smörjan som de bruka härtill, få de av Satan, vilken tager blod av människor, skriver dem in i sin bok, trakterar dem med allehanda mat, som inte länge mättar, än de är där, och Satan ligger under bordet, med rumpan och spelar, alla dessa trenne Logementer, såsom blåkulla, helvetet och fanenom, synes vara i havet, och emedan hon sig i tre månader låtit bära, tillfrågades hur hon fått sin bräcklighet, efter hon nu är frisk i benet, som förr syntes vara krumpitt, och eljest dumb, Svarar det hon var tredje fredag så blive, det hennes Moder henne gjort för det hon henne rögdt haver, hustru Karin, Per Eriksson och hennes piga berätta att denna flickan så tung varit, att de med plats (nätt och jämt) henne kunde bära till nästa port, som icke var över 20 alnar, det och tvenne andra Arfveds Larsson och Måns Håkansson betyga, hos dem med samma flicka skett var. 2. Frågades där om henne, varför hon stundom så tung är, det hon i lika måtto berättar intet veta orsak till, men vet likväl att det stundom så sker, säger och att under tiden är under hennes vänstra arm, emellan hull och skinn, dock utan värk stort som en kanna, det hon så ofta haver som hon är dumb och krumpin, nämligen var tredje fredag. Länsmannen Magnus Olsson och Hindrick Byggemästare berätta att de proberat då fäntan var krumpin i benet, att de med plats, finge fingren emellan benet och låret. Tro inte hon kunde det själv göra sig, men synes inte annat nu på benet än en del blått och skrubbat, och går nu på fötterna som en annan människa, friskt, i pannan har hon ett märke, det hon bekommit att Satan henne bränt i helvetet i hennes späda år. 3. Frågades och sedan vad skäl hon hade till att pålägga hustrun Ingrid, Carl Spaaks, trollpackenamn. Svarar därtill att kvinnfolken som närvara, då hon henne först såg, skola berätta att hon henne med missende mun straxt ansåg, och vad namn nämnde, då hustrun Ingrid henne straxt tillsagt, ästu den värsta djävul eller antikrist som komma skall, eller skola vi vänta en annan, tager så henne tvenne reser med bägge händerna under käftarna, upplyfter henne, har du sett mig i helvetet, och den fjärde gången begynte fäntan gråta. Låter hon så henne bli, och säger fäntan att hustru Ingrid tog henne där före under käftarna, henne därmed att binda munnen till att inte få bekänna. Fäntan kan och se i kyrkan och känna trollpackerna att de vända nacken till prästen, och ansiktet ifrån, men i Söndags vände hustru Ingrid ansiktet fram, hustru Ingrid kan inte mera trolla det hon varit, utan allena målka och kärna. Satan säger hon sett i en gräsligt stor orms skepnad, då han ligger bunden under bordet, när de andra tracteras, men stundom säger hon Satan toge andra skepnader på, helvetet nämda trollpackerna Gullkullen, Blåkulla, Sölfuerkullen (Silverkullen) och Fanenom Svarfuarekullen, och en Satan till husbonde i alla tre härbergen. När trollpackerna målcka (mjölka), sätta de en märerem, åleskinn eller knivar i taket och draga uti. Fäntan påstår, ehuru prästerskapet henne förmente inte ljuga på hustrun Ingrid, att hon henne sett så många gånger hon i Blåkulla varit, och Satan henne kallat Fincka, det namnet hon grant minns. Säger och att hon har märke på ryggen, men alla människor kunna det inte se, utan fäntan kan se det, ty Satan och hustrun Ingrid kunna förblinda ögonen på de andra som inte varit i helvetet, klagar och huru hon i förrgår av hustru Ingrid, och straxt hon henne detta namnet pålade i Sven Svenssons kammare är illa slagen, och hustru Ingrid spunnit upp dörren att stengelen (haspeln?) avgick, sedan och överfallen i Magnus Olssons stuga, av hennes syster hustru Anna, Anders Hindrickssons, som henne och för sin bekännelse slagit att bloden utgick, därmed att hindra vidare bekännelse, för vilken orsak skull hon i förrgår sin första bekännelse Revocerade, men nu efter nogare eftersökning tillstod att hon känner hustru Ingrid, för en trollpacka, eljest säger hon sig varit för Rätta i Nyköping och Tällje och insatt för sin mors skull, att de därmed förfara skulle vad hon kunde. När nu ovanskrivne ransakning således var förrättad, och hustru Ingrid till svars inropades, benekar flickan alldeles denna sin frivilliga gjorda bekännelse, och säger intet veta med hustru Ingrid någon trollkonst, ehuru väl flickan och samma bekännelse som nu otvungen för hans Nåd högvälborne herr Lanshövdingen i hustru Ingrids presence oförskräckt påbördar. Hustru Ingrid nekar till detta vitesmål alldeles att hon aldrig någon vidskepelse brukat, och med gråtande tårar betygar sin oskyldighet, sedan inquicerade om några presumtioner finnas kunde som tillbinda hustru Ingrid misstanke i detta mål, framropades för den skull smeden Petter Miertz, vilken betygade edeligen, när han för fyra år sedan bodde i Lars Smedhz gård, stod Påskamorgon i sitt fönster mycket tydligen kl: emellan 2 och 3, om morgonen, då såg han hustru Ingrid komma Ählåckra gatan uppför, fort gångandes, havandes i handen en vit käpp, håret på ena sidan nedhängandes, På sig haft en Röd fritz kiortel och grön tröja, då ropte han upp sin hustru, som låg i sängen, och sedan kom se hur Spaak Ingrid kommer, och samma dagen gick både Kerstin och Carl Spaak med sin hustru till Guds bord i Ottensången, och när högmässan var (över) red hustru Ingrid till Ählåckra kvarn med en mälde säck, hustru Ingrid tillstår, att hon samma morgon kom ifrån bemälte kvarn, och varit och stämbdt henne, Efter hon den av Johan Hindersson till låns hade. Eljest hade ingen av grannarna denna hustru Ingrid Olofsdotter något misstänkeligit att tillvita, utan alla förmoda hon för flickans svåra tillvitelse, skulle alldeles fri och oskyldig vara. Begärer allt därför hustru Ingrid att denna fäntan som hennes ärliga namn så skamligen diffamerat, må lagligen av straffet bliva, Resolverades för den skull fäntan skulle i stadens fängelse så länge förvaras, att man en hustru Ingrids uppfödsel och leverne i sin fädernes bygd kan få information av, såsom och huru sammanhänger med det sällsamma som vid hennes moders begravningsakt, efter vällärde Herr Isrälls nu gjorde relation, skulle passerat vara, nämligen att en stor myckenhet med korpar hava flugit och refves tillsammans när hon begravdes. Den 7 juni (1676) laga Rådstugu hållen. Närvarande: Borgmästaren Äreborne, Välbetrodde Nils Colin och av rådet, Lars Jönsson, Olof Olofsson, Törsten Hansson, Lars Nilsson, Jöns Bengtsson i Hans Perssons ställe. Dito inkallades för Rätten hustrun Ingred Spaak och förehölls henne den Resolution som den 10 Maj på Rådstugan avsagd blev, angående den beskyllning som denna kommande flickan henne tillvitit, såsom och att hustrun Ingred skolat förskaffa sig skrifteligt besked ifrån sin fädernes bygd, om sitt upptuktande och förhållande, förr än hon här i staden boende blev, såsom och vad vid hennes moders begravning passerat, var till hustrun Ingred svarar. Sig inte det hava förstått, utan menar att det hörde flickan till, för obligerar sig därför till söndag därmed inkomma. Inkallades därföre flickan, som nu säger sig vara född i Östergötland och Skiälvi socken, kyrkoherden heter Hr Ravald, och Capelanen Hr Pehr. Säger sig vara född i ett torp som heter Svarvaretorpet, lydandes under Tissenhult, fadern hetat Håkan, och modern Anna Matzdotter, född i samma torp, är båda för några år sedan rymda, sedan fadern hade tagit knektapenningar, då denna flickan var 3 veckor gammal, vilken hennes mormor, sedan hos sig hade till dess hon för 3 år sedan är död bliven, två mostrar haver hon, den ena bodde i samma Svarvaretorpet, den andra i Manghult i samma socken. När flickan gick ifrån hemmanet, gick hon först åt Risinge, sedan åt Hällesta Commeri och så åt Skänninge, Vadstena och Gränna, Jönköping och Eksjö, och så hit, detta i år skett vara. Tillfrågades var hon de förra två åren varit, hon säger sig hava gått igenom Linköping, Norrköping, Nyköping, Tälgie och Stockholm, och där varit en vår och sommar, frågades när hon gick ifrån Stockholm, säger två år sedan, när hon blev lös fängelset, hon blev insatt med flera tiggarebarn, kom hon samma väg tillbaka igen. Före än hon insattes tog Capiten Klärks Fru henne upp av gatan och gav henne nya kläder, berättar och att hon gick till sina mostrars hem i Skälvi socken, och var där i två veckor, gick sedan där i bygden, och in åt Vingåker socken och tiggde, och så tillbaka åt Rägna och Risinge, sade sig varit på Finnspång, där hennes föräldrar varit kända, och sedan vagerat omkring, berättar att hon hade varit sjuk, och följt en flicka, som var krumpen, och den flickan i sin sjukdom, blivit skjutsad emellan gårdarna, ifrån Eksjö och hit kommandes, först här hos Befallningsmannen, där hustrun Ingred Spaak kom in och sade åt henne, ästu du den Anti Christ som komma skall, eller skola vi förvänta någon annan, och tog henne under hakan, och då grät flickan, och sade, dra till helvetis din trollpacka. Frågades flickan varför hon kallade hustru Ingred trollpacka. Svarade hon. Min mormor sade en gång för mig att där någon kvinna tager en annan under hakan och kramar, plägar det vara trollpackor, som det göra, därför att ingen människa skall få råda på dem, och när hustru Ingred var utgången, frågades flickan av en hustru där inne var. Var icke det en trollpacka som utgick. Därpå sade flickan ja. Därifrån gick flickan till Magnus Olofsson och där kom hustru Ingred till henne och slog henne, därefter blev hon på hustru Ingreds begäran när befallningsman hem kom, insatt i kistan (arresten?), frågades flickan varför hon en sådan bekännelse på hustrun Ingred hade gjort för Herr Landshövdingen, därtill hon svarade att mena sig få något gott att hon skulle vara slug och kloker, såsom hon intet ville mera bekänna blev hon i kistan insatt till vidare ransakning, hustru Ingred tog avträde, och flickan examinerades allena, men blev vid samma bekännelse som till förende, nämligen att hon intet visste något om hustru Ingred, utan allt vad hon förr bekänt, varit osanning. Den 26/6 1676 Vimmerby stads dombok. 1. Dito framkallades den flickan som haver tillvitit hustru Ingrid Olofsdotter trolleri, tillfrågandes om hon tillstod, sin första bekännelse, eller om någon annan tubbatt henne det säga. Svarar flickan intet annat veta, än hon på senare rannsakning bekände, icke heller vara av någon annan tubbatt, utan när hon i sin hitkomst, i Herr Befallningsmannens stuga, blev tagen under hakan och kramad av hustru Ingrid, med tillfrågan av henne om flickan var Antichrist, eller man skulle förvänta någon annan, frågade ock är jag en trollpacka, då sade flickan ja, refererandes orsaken varför hon sådant sade, nämligen som hennes mormor henne sagt, som i förra relation av den 7 juni är att se, och enär hustru Ingrid var utgången, säger mäster Christians hustru till flickan, var icke det en trollpacka som utgick? Då säger flickan ja. Säger Gabriel Nilssons hustru, om du säger det skall jag kläda dig brud, då kom Herr Befallningsmannens hustru ut ur sitt kök, säger du borde få skam, det skulle du sagt medan hon var inne. 2. Magnus Olofssons hustru kommit till kistan om en afton, bett henne intet annat säga än hon i begynnelsen gjort haver, säger ock att hustru Ingrids moder i sin livstid ridit på vargar. 3. Måns Pistolsmeds hustru, bett flickan hålla sanningen, lovat henne en klädning. 4. Flickan förmantes rätta sanningen bekänna, om hon något visste, eller sant vara, om det hon på hustru Ingrid sagt haver, om trolleri, eller om hon något kunnat trolla. Flickan då svarar, att det sant varit som hon i första bekännelsen haver refererat. Men är bliven skrämd av byfogden Anders Guuts syster, i det hon sagt till henne, om du säger det du för landshövdingen bekänt haver skall du brännas, därav hon räddhåga tagit. Säger sig inte varit mer än 3 år när hon fördes till helvetet, är där märkt i pannan, och kallat Renilla, säger att Satan tager blod av fingern på barnen, och där med skrivit de namn han dem giver i en bok, som dem synes. Säger sig ock i helvetet haft man, som där haver hetat Trybor, men här Isack. En ryttarson i östra Dalarna, i Mora socken och by, i Västre gården, och haver inte alltid haft den, utan somliga gånger en annan, som där hetat Wilker, och hemma i Mora socken, med dem haft sex barn, som sedan deras avresa försvunna är, flickan säger och att hustru Ingrid något kan trolla, men intet utlärt, begär att i hennes hus skulle sökas efter ett horn som hon haver smörja uti, är inom blått, men eljest likt ett annat horn, och därefter skulle sökas om onsdagen efter middagen, skulle ock samma horn komma i någon annans hus, så kommer över staden en stor olycka, säger och att hustru Ingrid haft män i helvetet som där heter Andre Kall, haver där och, med de andra trollpackorna fäktats med träsvärd. Säger att hon vänder nacken till prästen i kyrkan, men ingen kan se det, allenast flickan, berättar och att när hustru Ingrid kom först till henne i kistan, kom en sten flygandes igenom ett litet hål, och träffades henne i bröstet, begär att hustru Ingrid måtte komma henne till minnes, vilket efter kommit blev. Flickan tillfrågade hustru Ingrid, vad hon menade med det hon kallade henne Antichrist, och tog henne under hakan i sin hitkomst. Hustru Ingrid säger sig därför kallat henne Antichrist, att hon hört läsas av sin fader i Sybille bok, om en Antichrist som skulle uppkomma, att förvilla världen, med det hon tog henne under hakan, gjord hon med Pusseri, efter det då sades flickan vara stum, menade hon därmed uppdraga tungspenen. Men hennes tillvitande alldeles nekar och sig oskyldig finner. Flickan säger denna berättelse sann vara, och därpå vill dö, och begär att där hon kunde för sanningens bekännelses skull, slippa, att hon finge brev att omolesterat färdas (pass?). Hustru Ingrid togs avträde, och flickan förvarad till dess man kan bekomma viss underrättelse om hennes födelse som hon har berättat vara i Östergötland. Varuppå avgick brev ifrån Borgmästare och Råd till hans högvärdighet Biskopen och samtliga Consistoriales i Linköping, med förfrågan om flickans senare bekännelse om sin födelse, den hon nu säger vara i Östergötland, och Skällvi socken, om det skall vara av någon sanning. Den 5 juli 1676 Vimmerby stads dombok Dito ibland annat upplästes hans högvärdighet Biskopens Terrseri Svar på Borgmästare och Råd här sammastädes brev av den 28 passato om trollflickans siste bekännelse, angående dess födelse, av innehåll, att hon är född i Skielvi socken, och Svarvaretorpet, och föräldrarna hennes döda, det diecknerna ifrån samma socken veta fria, vidare visste de intet berätta. Den 18/11 1676 Vimmerby stads bombok Dito inlevererade hustru Ingrid Spaak den attest som henne blev pålagd sig förskaffa den 10 Maj förgången, om hennes födelse, upptuktande och levnadsförhållande i hennes födelsebygd, underskriven av Pastori Loci, samt församlingens äldsta med namn och bomärken som med rannsakningen in originali till den höglovlige kungliga hovrätten är sänd. Dito uppkallades högl. Israel Kernander, begärandes en attest av vem han hört haver den relation som han gjorde den 10 Maj, men han nekade det inte vilja göra, utan där han blivit fordrat, vill han svara på Consistorie. Men säger han det hört talas. Såsom en sådan händelse oss för detta ej förekommen är, och hon i sig själv mycket Mörk för flickans diverse berättelser, om sin födelse, jämväl och några grundskäl oss ej tillhanda skaffade bliva, särdeles Collegia Höglovlige Israels relations beskrivande om hustru Ingrids Moders begravningsakt, vad där förlupit är samt Pastoris i Krigsdala och församlingens besvorne attest, varför havom vi ej oss understått, här uti något enteligit slut göra, utan samma händelse resolution den höglovlige kunglige hovrätten underdånigst ödmjukhet hemställt. Ordinarie Rådstugu hållen den 23 December, närvarande Borgmästare och Råd. Samma dag publicerades höglovlige kunglige hovrättens Resolution av den 28 November, om den här varande flickan som haver tillvitit hustru Ingrid Spaak trolleri, att hon skall slita ris, där uppå Höglovlige Landshövdingen högvälborne Herr Conrad Gyllenstiernas befallning, att den höglovlige kunglige hovrättens resolution fullgöra.